Intresserad av kommunikation som jag är ville jag för någon månad sedan lära mig mer om varumärken och vilken roll de spelar för företagen och deras relationer med kunderna. Jag hittade en otroligt intressant bok skriven av Bengt Håkansson. Boken heter: Det missförstådda varumärket -Myt och sanning om "företagets främsta tillgång". En bra bok måste inte ha en kort titel :-)
Orsaken till att jag valde just denna bok var just titeln. Jag som inte kunde så mycket om varumärken skulle få en kortare väg till kunskap och samtidigt få veta hur andra tänkt fel och missuppfattat det hela. I efterhand måste jag säga att boken verkligen inte gjorde mig besviken, även om jag nog kan behöva läsa den en eller två gånger till eftersom den var så fullmatad med kunskap.
Kort kan man säga att varumärket är vad kunderna tänker när de pratar om företaget, ser logotypen eller använder produkten/tjänsten som säljs/erbjuds. Varumärket är ett löfte till kunden och en identitet som denne ska känna sig trygg med varje gång erbjudandet syns eller hörs. Det är inget som står på ett papper i VD:s kassaskåp utan allt börjar och slutar med kunden. Det är därför en Lexus kostar mer än en Toyota trots att de båda kommer från samma koncern. De lovar olika saker, vänder sig till olika köpare och prioriterar olika värden.
Det kommer nu rapporter från USA om att konsumenterna under recessionen valt att köpa lågprisvaror istället för kända märken och även vant sig med dessa. Man menar att de kommer att behålla dessa vanor även när ekonomin blivit bättre. Jag tror säkert att det stämmer i ett kortare perspektiv, men i längden kommer det alltid finnas människor som vill skilja sig från mängden på olika vis. Människan glömmer rätt snabbt och är i grunden alltid benägen att hitta en egen tillhörighet vilket inte minst tar sig uttryck i t.ex. vilka kläder man köper, vilken bil man kör eller vilket diskmedel man använder. Det är min personliga tes som dock inte har några vetenskapliga bevis bakom sig. Men efter att ha läst Håkanssons bok så tror jag hårt på det. Det är nog ingen walk in the park som går automatiskt, utan varumärkesarbetet är stenhårt. Det gäller att hitta en egen stege att sitta på...
Jag har sedan jag var liten haft ett stort intresse för självbiografier. Jag kommer ihåg att jag lade beslag på pappas böcker om t.ex. Jerry Williams karriär och under slutövningen i lumpen läste jag hans bok om Robert Aschberg.
Fascinationen ligger nog i att genom författarens (ofta spökskrivare) texter själv måla upp en bild av hur det var i under olika perioder i huvudpersonens karriär. Jag blir så pass påverkad själv att det till viss del känns som om man varit med själv. Jag önskar nästan att jag kunnat få vara med till fullo för att se när Jerka spelade in Darling Nelly Grey i början av sextiotalet eller när Robert Wells övade piano i en musikaffär på nätterna.
Jag fyllde nyss år och fick då en biografi om Guns N´Roses av min fru. Som vanligt när det gäller sådana böcker finns det en hel del intressanta anekdoter som fastnar i huvudet spm t.ex. när Gunsen spelade på Farm Aid 1990 och Axl fick för sig att spela Down on the farm av UK Subs, en låt trummisen Steven Adler inte ens hade hört. Han fick dirigering från Guns basiist Duff. "Intressant", tänker jag. Man undrar ju hur det gick och hur det var. Voila...YouTube. En sökning så hade jag svaret, någorlunda.
Då slog det mig att nätet verkligen förändrat en hel massa saker de senaste tio åren. Händelser som förr gick runt som vandringsmyter går snabbt att kolla upp på You Tube. Har man hört en historia om någon något så gör man bara en sökning, google, twingly eller twitter för att kolla upp sanningshalten. För 20 år sedan var nog myter och påhittade händelser mer seglivade än de är idag.
Efter att ha läst ut boken om Guns n´Roses ska jag kolla in Lemmys och Keith Richards böcker. Jag får se om jag lyckas gräva upp några klipp från dessa också...
KommunikationPosted by Jocke Kjellgren 2009-11-27 18:04:40 Efter ett kort inhopp på mitt gamla jobb har jag nu fått ett jobb som webbansvarig för Kent watch & jewellerys hemsida och webbshop.
Det blir en fin utmaning då hela webbutiken ska matas in. Min organisatoriska förmåga får sig en utmaning då en mängd klockor och smycken ska kategoriseras och presenteras på sidan. Det lär bli lite knåp i photoshop :-)
KommunikationPosted by Jocke Kjellgren 2009-11-16 15:49:43 Eftersom jag gillar att testa olika trender har jag nu beslutat mig för att ge svininfluensan en chans. Det började i fredags med muskelvärk och frossa. Under helgen skippade jag en bröllopsfest för att verkligen göra ett helhjärtat test av H1N1. Jag har haft flera hallucinogena feberdrömmar och febertoppar.
Idag är det måndag och jag känner mig ganska nöjd med helgens tester och ser nu fram emot ett tillfrisknande. Jag har lika stort förtroende för mitt immunförsvar som Lars Lagerbäck haft för sin backlinje de senaste 12 åren.
Jag är naturligtvis inte helt säker på att det är svinis jag dragit på mig men obehagligt är det. Jag hittade dock en fin webbplats/community www.svininfluensan.com som åtmisntone värmer mitt kommunikationshjärta något.
När jag jobbade i Umeå tidigare i år och var tvungen att veckopendla var facebook en oerhörd värdefull källa av kontakt och kommunikation med mina nära och onära bekanta. När jag kollade på fotboll på min lilla TV i studentrummet jag hyrde kunde jag diskutera matchen med mina fotbollsfrälsta/internetjunkies till polare. Jag kunde också diskutera en massa olika saker med mina polare på fejjan.
När jag nu är hemma i Sundsvall igen börjar jag tycka att facebook luktar lite unket. Visst, det är få sociala medier som spöar facebook i antalet användare och involvering av dessa. När min kompis låg inne på BB för att föda och hade symptom på havandeskapsförgitning pga stress så bad hon mig uppdatera hennes facebookstatus så att alla skulle få veta de senaste nyheterna... det är commitment det avd. ROE.
Jag besöker denna fina tjänst ofta på dagarna men förvånas över avsaknaden på innehåll. Det är bara en massa skräp för det mesta eller socialt mediebrus om man så vill. Många skriver men det är inte mycket som är intressant. Hjulet snurrar men hamstern är död så att säga.
Jag har tänkt till och sammanstält en lista på 5 saker som är viktigare att göra än att kolla facebook. Enjoy och kom gärna med fler förslag eller invändningar.
1. Mata kattskrället/guldfisken/hunden och odla krukkrasse i köksfönstret istället för att klappa svarta får och plantera snabbjordgubbar i FarmVille.
2. Ringa och kolla hur dina verkliga kompisar verkligen mår istället för att med stort intresse läsa om någon gammal klasskompis brorsas middagsplaner.
3. Bli medlem i och stödja verkliga grupper såsom Plan, Amnesty eller Barncancerfonden istället för gruppen ”Vi som älskar att bli kliade bakom örat på fredagar”. De har alla postgironummer man kan pynta in lite slantar på.
4. Fundera på vad i livet man verkligen tycker om istället för att notoriskt använda Facebooks Gilla-knapp på alla ”hysteriskt-roligt-var-får-han-allt-ifrån-OMG-LOL”-inlägg. Nästa steg är att verkligen göra det man gillar.
5. Skippa alla tester som ”Are you a real rocker?” eller ”Are you a real guitar fan?” som går ut på att känna igen rockstjärnor och gitarrister välkända av varenda kotte i hela västvärlden, för att istället kanske lära sig spela en låt eller två av dessa artister.
Flera kanske blir förgrymmad på mina åsikter men tänk efter ordentligt. Hur mycket vettig information finns på FB egentligen? Det är inte facebook jag hackar på utan vad som sägs.
Det verkar som om Google wave har börjat användas av flera även i Sverige. Jag har redan sett ett blogginlägg om ensamheten på Google wave,
Man får bara hoppas på att att antalet användare strömmar till snabbt så att Wave inte går samma öde till mötes som Second life. För även om dessa två skiljer sig från varandra rätt mycket så är de ändå sociala medieverktyg båda två och då vill det till att man har någon att vara social med.
Om jag får ett konto men inte snart kan kommunicera med mina vanliga kontakter så faller en stor del av idén för mig. Visst kan man alltid ta del av s.k. publika waves och hitta nya kontakter, men man hoppas ju ändå på en bred användargrupp som kan mäta sig med den t.ex. facebook har idag.
Så snälla Google, börja med att skicka mig en invite. Jag var rätt snabb på at anmäla mitt intresse i våras när nyheten om Wave kom. Jag ser att det redan nu finns en marknad att sälja och köpa Google Wave invites. Det känns ju inte riktigt rätt. Är det en betaltjänst eller?
KommunikationPosted by Jocke Kjellgren 2009-11-03 14:31:06 När jag nu är "mellan två jobb" som det så fiffigt kallas har jag bestämt mig för att förkovra mig lite på djupet i det ämne jag bestämt mig för att jobba inom. Public Relations!
Jag är inne på andra vändan av boken Putting the Public Back in Public Relations av Brian Solis & Deirdre Breakenridge som jag köpte i våras. Något som slår mig är att de för det första dömer ut PR-branschens arbetssätt för att sedan föreslå en bättre och mer långsiktig väg att gå.
De menar att de som jobbar inom PR-branschen har blivit lata och lyssnar inte på vad människorna i den andra änden av kommunikationen vill ha. Det blir en envägskonversation där man hoppas på att det man säger går hem hos åtminstone några stycken.
Nog för att jag är relativt nyutexaminerad men jag tycker att det är självklart att man åtminstone kollar upp vad som är viktigt hos de man vill nå innan man gör något. Det handlar ju både om att kolla vad ett företags kunder efterfrågar eller vem på redaktionen man ska skicka sitt pressmeddelande till och hur man bör formulera det. Boken är ganska ny (den kom ut i år), är det här en spegling av enbart den amerikanska PR-branschen eller gäller det här i Sverige också?
Min erfarenhet inom PR/kommunikationsbranchen är begränsad eftersom jag blev klar med mina studier 2007 så jag kanske inte hunnit skaffa mig en så bra bild över hur det fungerar på byråer runt om i Sverige. I mitt senaste jobb hade jag åtminstone full fokus på tvåvägskommunikation och dialogskapande och tycker att det är intressant. Inte minst med tanke på ROE som är en ny företeelse som mäter intressenternas engagemang.
Finns det någon fler än jag som har tankar kring vad det skriver i boken?
